Vaccum
Fredag 2013-09-20
Så blev det fredag. Sovit oroligt. Ville inte alls gå till jobbet, men ville inte vara hemma heller. Varit konstant illamående. Hängt mer framför datorn surfandes efter information om spridd bröstcancer än jobbat. Klockan 9.30 var det dags. Då skulle svar förmedlas. Klockan blev 11 innan jag vågade fråga hur det gått. Bästa sambons svärdotter var den jag tog kontakt med. Hon hörde av sig efter en stund. Bästa sambon tog prover och resten av familjen väntade på sjukhusets café. Samtalet med läkarna hade gått "bra". Om två veckor ska behandling påbörjas. Cancern är kronisk och kommer att behöva behandlas resten av livet. Puh. Ingen direkt dödsdom, som vi var rädda för.
Ikväll har vi umgåtts som vanligt. Förutom att det största samtalsämnet naturligtvis varit veckan som gått. Nånstans i bakhuvudet känns det som vi lurar oss lite genom att vara överdrivet positiva. Men jag tänker inte försöka ändra approach utan lever gärna i förnekelse en stund till. All tid bästa sambon får är jag tacksam för.
Illamående
Torsdag 2013-09-19
Bästa sambon sjuk. Cancer... Igen... Jag är konstant illamående av oro. Själv har hon inte landat i vad det innebär. Barnen varit här varje dag sen beskedet. Imorgon får vi veta vad som kan göras...
Influensan
Söndag 2013-01-27
Har jag den? Influensan? Haft frossa, ont i kroppen och huvudet, snuvig, men framförallt hostig.Varit både matt och skakig i kroppen. Jag är aldrig sjuk! Eller, klart jag är sjuk nån gång ibland. Men aldrig så jag behövt vara hemma från jobbet. Inte sen i 20-årsåldern har jag varit "sjukskriven". Det är ett antal år sen... Bästa sambon sa; Du verkar inte veta hur man är sjuk!? Nä, jag gör nog inte det. Vilket innebär att jag är mycket ynklig och gnällig nu...I över en vecka har detta pågått...
Förra torsdagen landade Mr K. Fick ta flygbussen för att möta honom. Härligt att ses igen. Var iofs bara 16 dagar sen sist. Han stannade i fyra dagar. Vi skulle göra så mycket. Sova på hotell, museum, Universeum, bio, m.m. Fick huvudvärk under fredagskvällen. Från lördag morgon var jag som en slagen säl...Vi hann med lite bumpa-bumpa iaf...
Började nya jobbet för tre veckor sen. Så jävla skönt! Att få sluta på det gamla stället. Och att jag fick nytt jobb innan uppsägningen gått ut. Känns bra på nya stället. Känns jobbigt att vara där i två veckor och sen vara sjuk i en vecka. Men imon ska jag tebax. Jag skiter i att jag inte är frisk. Jag smittar inte nu iaf (tror jag...).
.
Födelsedag
2008-11-27 torsdag
Dotter fyllt 20... Kommer ihåg när hon föddes. 18 timmar från första värken till hon kom ut. Jag hade väntat och längtat så länge. Gått över tiden 2 veckor. Frågat alla jag kände som hade barn, hur vet man när det är dags. Irriterande nog svarade alla, det märker du. Det känns som mensvärk, ont i ryggslutet. Jag har väl aldrig haft ont i ryggslutet... Nåja, när första värken kom så förstod jag med en gång. Klockan sju på kvällen träder jag in i bastun och då... Aj! Klockan 2 på natten gör det så ont att jag vill dö. Ringer BB och undrar om jag kan komma in. Är du förstagångsföderska, frågar de. Jaaa... Har slemproppen gått än? Neeeeh, tror inte det. Ta ett varmt bad, det brukar stanna av värkarna och ring imorgon. Tog ett varmt bad, slemproppen gick och värkarna kom ännu tätare och intensivare. Klockan blev 5 och jag trodde inte det kunde göra ondare och nu snart föder jag nog. Åkte in till BB, fick lavemang (av en barnmorska av den gamla sorten... trots att jag sa att jag precis gjort nummer 2). Var öppen bara några centimeter. Hur var det möjligt, jag som pinat mig genom hela natten? Bestämt mig för att föda utan bedövning och absolut inte liggande i den klassiska positionen. Timmarna gick... Jag testade saccosäck, hög rollator (ville egentligen föda stående, måste ju vara lättare med tanke på gravitationen)... Till slut hamnade jag på en holländsk potta! En C-formad potta, med öppning där fram. Barnmorskan drog dessutom in en jättespegel. Jag satt framför den med särade ben och värkarna kom och gick, men inget barn... Jag öppnade mig nästan ingenting. Tills slut beslöts det att fosterhinnan skulle pulperas så vattnet skulle gå. Ett litet plask blev det. Hade inte så mycket vatten tydligen. Pottan hade jag övergivit. Fick fruktansvärt ont i ryggen av den. Jag klättrade lite på väggrna istället när värkarn kom. Detta uppskattades inte av barnmorskan som flera gånger erbjöd mig bedövning. NEJ, sa jag. Jävla barnmorska som stank rök. Blä!!! Det gör ont att föda barn. Inget konstigt med det. På profylax-kursen jag gick pratade och bestämde alla vilken bedövning de skulle ha. Jag fattade aldrig det där. Hur kan man i förväg bestämma nåt sånt? Urdumt. De flesta bedövningar går mer eller mindre över till barnet. Aldrig i livet att jag skulle göra det om jag inte absolut var tvungen. Dessutom vill jag vara medveten om varje sekund, känna allt. Låter kanske lite psyko... Till slut övertalades jag att använda lustgasen. Tjohoooo... Jag flög, men hade lika förbannat ont och kunde inte kontrollera smärtan. Nej, nån mer lustgas blev det inte. Vid 10-tiden börjar krystvärkarna. Jag får inte krysta för jag är inte riktigt öppen än. Hur lätt är det??? Kroppen styr sig själv. Har aldrig varit med om nåt liknande. Hade det inte varit för att smärtan slet isönder min kropp, så hade det varit en fascinerande upplevelse. Mina krystvärkar var otroligt starka. De varade mellan en halv minut till en hel. De kom varannan minut i nästan två timmar... Jag hann knappt andas efter en värk, fören nästa kom. Däremot ville inte dotter komma. Hon tog sin tid. Till slut tittade det håriga huvudet ut och sen sa det plopp! WoW!!! Vilken känsla. Jag stod på alla fyra när hon föddes och fick henne först under mig. Fick vända mig om så hon kunde läggas på min mage. Jag har ju sett film när barn föds och de är ju sååå kladdiga och äckliga. Men när man väl ligger där så vill man bara ha det där kladdiga på sin mage. WoW, tänk att hon bott i mig! Sååå otroligt lycklig var jag! Jag klippte dotters navelsträng. Hon torkades av, vägdes och mättes innan jag fick henne till mig igen. Jag blev oxå avtorkad, sydd,m.m. men vad brydde jag mig... Mackan och cidern jag fick sen var det absolut godaste jag nånsin smakat! Och det mest underbara barn i hela världen, hon var bara min!
Dotter fyllt 20... Kommer ihåg när hon föddes. 18 timmar från första värken till hon kom ut. Jag hade väntat och längtat så länge. Gått över tiden 2 veckor. Frågat alla jag kände som hade barn, hur vet man när det är dags. Irriterande nog svarade alla, det märker du. Det känns som mensvärk, ont i ryggslutet. Jag har väl aldrig haft ont i ryggslutet... Nåja, när första värken kom så förstod jag med en gång. Klockan sju på kvällen träder jag in i bastun och då... Aj! Klockan 2 på natten gör det så ont att jag vill dö. Ringer BB och undrar om jag kan komma in. Är du förstagångsföderska, frågar de. Jaaa... Har slemproppen gått än? Neeeeh, tror inte det. Ta ett varmt bad, det brukar stanna av värkarna och ring imorgon. Tog ett varmt bad, slemproppen gick och värkarna kom ännu tätare och intensivare. Klockan blev 5 och jag trodde inte det kunde göra ondare och nu snart föder jag nog. Åkte in till BB, fick lavemang (av en barnmorska av den gamla sorten... trots att jag sa att jag precis gjort nummer 2). Var öppen bara några centimeter. Hur var det möjligt, jag som pinat mig genom hela natten? Bestämt mig för att föda utan bedövning och absolut inte liggande i den klassiska positionen. Timmarna gick... Jag testade saccosäck, hög rollator (ville egentligen föda stående, måste ju vara lättare med tanke på gravitationen)... Till slut hamnade jag på en holländsk potta! En C-formad potta, med öppning där fram. Barnmorskan drog dessutom in en jättespegel. Jag satt framför den med särade ben och värkarna kom och gick, men inget barn... Jag öppnade mig nästan ingenting. Tills slut beslöts det att fosterhinnan skulle pulperas så vattnet skulle gå. Ett litet plask blev det. Hade inte så mycket vatten tydligen. Pottan hade jag övergivit. Fick fruktansvärt ont i ryggen av den. Jag klättrade lite på väggrna istället när värkarn kom. Detta uppskattades inte av barnmorskan som flera gånger erbjöd mig bedövning. NEJ, sa jag. Jävla barnmorska som stank rök. Blä!!! Det gör ont att föda barn. Inget konstigt med det. På profylax-kursen jag gick pratade och bestämde alla vilken bedövning de skulle ha. Jag fattade aldrig det där. Hur kan man i förväg bestämma nåt sånt? Urdumt. De flesta bedövningar går mer eller mindre över till barnet. Aldrig i livet att jag skulle göra det om jag inte absolut var tvungen. Dessutom vill jag vara medveten om varje sekund, känna allt. Låter kanske lite psyko... Till slut övertalades jag att använda lustgasen. Tjohoooo... Jag flög, men hade lika förbannat ont och kunde inte kontrollera smärtan. Nej, nån mer lustgas blev det inte. Vid 10-tiden börjar krystvärkarna. Jag får inte krysta för jag är inte riktigt öppen än. Hur lätt är det??? Kroppen styr sig själv. Har aldrig varit med om nåt liknande. Hade det inte varit för att smärtan slet isönder min kropp, så hade det varit en fascinerande upplevelse. Mina krystvärkar var otroligt starka. De varade mellan en halv minut till en hel. De kom varannan minut i nästan två timmar... Jag hann knappt andas efter en värk, fören nästa kom. Däremot ville inte dotter komma. Hon tog sin tid. Till slut tittade det håriga huvudet ut och sen sa det plopp! WoW!!! Vilken känsla. Jag stod på alla fyra när hon föddes och fick henne först under mig. Fick vända mig om så hon kunde läggas på min mage. Jag har ju sett film när barn föds och de är ju sååå kladdiga och äckliga. Men när man väl ligger där så vill man bara ha det där kladdiga på sin mage. WoW, tänk att hon bott i mig! Sååå otroligt lycklig var jag! Jag klippte dotters navelsträng. Hon torkades av, vägdes och mättes innan jag fick henne till mig igen. Jag blev oxå avtorkad, sydd,m.m. men vad brydde jag mig... Mackan och cidern jag fick sen var det absolut godaste jag nånsin smakat! Och det mest underbara barn i hela världen, hon var bara min!
